Huvudets och nackens position △ del 2
(förlåt för en dags försenat inlägg)
☾
I detta inlägget beskrev jag kort om halskotpelarens S-formade uppbygnad och hur nackens position påverkar ryggens höjning eller sänkning. Idag kommer jag att förklara mer om var som händer om hästen går med huvudet bakom lodplan och hur viktigt det är för hästens välbefinnande att den inte gör det.
☾
Precis som jag berättade i det förra inlägget har hästen en S-formad hals med två stycken "kurvor". För att hästen ska ridas på ett korrekt och stärkande sätt behöver alltså själva kurvorna rätas ut, vilket medför att området kring manken höjs och hästen skiftar över vikten till bakbenen.
☾
Hur gör vi då för att "räta ut S'et och sträcka ut halsen"? Många kommer nog direkt att tänka på den välkända termen "lång och låg", vilket ju självklart låter som en toppenidé. Om hästen går lång och låg sträcks ju halsen ut och likaså kurvorna. Visst?
Jo, självklart är det korrekt. Felet en hel del ryttare dock gör är att de ser begreppet "lång och låg" ungefär som "rund och djup". Nu menar jag inte en rejäl LDR (Low Deep and Round, även välkänt som Rollkür) men med krökt nacke och nosen bakom lodplan. Och absolut, jag kan förstå idén. Men det som händer när hästen går i en "rund och djup" form är att underhalsens muskler kontraherar, vilket medför att halsen blir spänd och den nedersta s-kurvan blir större och den främre delen av ryggen trycks ner och större delen av vikten hamnar på framdelen. Då framdelen absolut inte är gjord för att bära så pass mycket vikt är detta inte alls en önskvärd position vi vill ha när vi tränar våra hästar. För stor viktfördelning på framdelen kan medföra elaka belastnings- och slitningsskador på hästens framben som kan komma att påverka hela hästens framtida liv.
☾
Något jag lagt märke till är att många ryttare självmant väljer att rida sina hästar i en "rund och djup" form då de anser att hästen tycks vara känslig och lätt i handen. Detta är dock en felaktig slutsats, då hästen i själva verket helt släppt kontakten från bettet till handen, och därför känns väldigt lätt, och istället lagt över all vikt på framdelen, som vi kan se i denna bild ↓
(har tyvärr inget minne alls av var jag hittat denna bild utan hade haft den i mobilen sedan en tid tillbaka)
☾
...och det är även det som är även felet med flertalet inspänningstyglar. Självklart kan de vara till en oumbärligt stor hjälp vid träning av en häst som t.ex. alltid går väldigt mycket över hand och behöver hjälp till att sträcka ut sig framåt-nedåt (och självklart i en massa andra fall). Tyvärr blir ofta effekten att, då inspänningstyglar är svårare att anpassa och hålla efter än "vanliga" tyglar, hästen drar in nosen bakom lodplan just för att inspänningstyglarna "sätter stopp" för hästen att söka sig tillräckligt långt framåt-nedåt.
fortsättning kommer troligtvis på torsdag