Rätt form för hästen - eller för ögat?

Oavsett vilken disciplin inom hästvärlden vi valt att centrera oss vid kan knappast någon ha undgått att komma i kontakt med ett mycket väl användt, samt, enligt mig, i många fall missvisande begrepp. Det jag talar om är förstås ordet "form", vilket jag tänkt ta upp idag, då det är så många som faktiskt inte ens har någon aning om hur en äkta form ser ut samt hur man ser skillnaden på en simpel krökning av nacken med massor av påskjut eller en stabil samling. Även fast de flesta säkert hört precis detta tusentals gånger redan verkar det vara så många som helt missar det och istället följer med strömmen..? 
Vad är egentligen form? Varför ligger det så enormt mycket fokus just vid det?
   När vi sätter oss på ryggen på våra hästar blir det en hel del extra kilo för hästen att bära på. Hade vi kunnat sprida ut vår kroppsvikt över hela hästens rygg utan tryckpunkter hade det inte varit några större problem att bära upp ryttarens vikt, men det går förstås inte att göra. Istället när vi sätter oss i sadeln tynger det ner hästens framdel, som inte alls är gjord för att bära så mycket extra vikt. Då vi, som ryttare, rubbar hästarnas naturliga balans och viktfördelning i kroppen är det viktigt att vi hjälper dem hitta ett sätt att ridas utan att ta skada av det, vilket alltså är syftet med att arbeta och rida hästen i form.
 
   Mer utöver själva ordet "form" har antagligen i princip allihopa även hört en annan himla bra tanke: att formen ska komma bakifrån, inte framifrån. Detta håller nog de flesta med om, det är ju logiskt att det är bakifrån samlingen ska komma då det är till de starka bakbenen vi vill förskjuta tyngdpunkten då det ska bli deras uppgift att bära och balansera upp häst(+ryttare). Så fort bakbenen slutar bära läggs återigen tyngden över på framdelen, alltså: inga aktivt bärande bakben - ingen samling. 
   När bakbenen börjar trampa länggre in under sig mot tyngpunkten kommer det att dra med sig bäckenet som då vinklas bakåt. I samband med att bäckenet vinklas bakåt kommer också ryggen och hästens överlinje att höjas. Då höjs också ryggens främre del, området kring manken och framdelen får bära mindre vikt. När den delen av ryggen höjs kommer halsens S-kurvor att rätas ut och halsen kommer att längas. Det är alltså i detta stadie hästen går i form och bär sig själv på ett bra sätt.
Vissa ryttare brukar "klämma ihop" hästen till en "form" mellan skänkel och tygel. Det är förvisso ett lättare sätt att få hästen att "gå fint" med krökt nacke. Men en häst som blir riden på detta sättet kommer aldrig någonsin kunna bära upp sig och sin ryttare på ett korrekt sätt då halsen istället för att längas blir tvingad till att dras ihop. Halsens s-kurvor växer, ryggens främre del åker ned och bakdelen upp vilket inte ger bakbenen en enda chans att kunna bära vikt.
 
   Så varför ser jag ändå otroligt ofta ryttare (även erfarna som rider i höga klasser inom dressyr) vars hästar släpar bakbenen bakom sig och istället bär upp sig på bogarna? Starka ryttare med flashiga kandarträns som drar ihop hästens hals så långt uppåt-bakåt det bara går och kallar det "att gå i form" även fast det är den allra skadligaste och mest utsatta positionen att gå i för en häst som bär på en ryttare? Men det förstås, det viktigaste är ju i alla fall att få högre procent på en tävling.
   Nu är det faktiskt dags att börja tänka om angående formens syfte. Är det för att hästen ska bära sig rätt och aktivera de rätta muskelgrupperna eller är det för att ryttaren ska se häftig ut och vinna en tävling? Var gick det egentligen snett någon stans?
Hästhälsa, Viktigt och Läsvärt | | 11 kommentarer
Upp