Huvudets och nackens position △ del 1
Då det finns så extremt mycket viktigt att skriva om angående just detta ämne jag valt att ta upp bestämde jag mig för att göra en liten serie av det hela. Här, i den första delen, kommer jag att gå in närmre på hur halsen är uppbyggd och hur dess rörelser påverkar ryggen.
☾
Som många säkert redan vet följer inte hästens halskotpelare formen av halsens överlinje, utan hästens hals har istället formen av ett S, ungefär som en svanformad hals. Samtidigt sträcker sig hästens ryggrad ända uppifrån nacken ända ut i svansen. Därför kommer alla förändringar som sker i hästens nacke inte bara att påverka nacken utan hela hästens kropp.
☾
Dessa s-kurvor kan vara olika stora och variera i formen på olika hästar, men det de har gemensamt är att ju mer ihoptryckt och spänd hästens hals blir, desto större blir kurvorna. Och ju större kurvorna blir, desto längre ner hamnar den undre halskurvan, ner mot hästens underlinje.
Detta betyder alltså att den främre delen av ryggen - området vid manken, som sitter fast i halskotpelaren, sjunker ner en bit. Då vi strävar efter att hästen ska orka bära upp sin egen kropp (och den extra tyngden från ryttaren!) vill vi ju att effekten ska bli den motsatta, att hästen ska höja sin överlinje, vilket inte kan ske om halsen trycks ihop och blir spänd.
☾
Hur kan man då få hästen att höja sin överlinje?
Då halskotpelaren sitter fast i ryggradens främre del följer även ryggen alla halsens rörelser. Istället för att trycka ihop hästens hals så den blir spänd och kurvorna större behöver alltså hästen länga sin hals och sträcka ut halskotpelaren så gott det bara går. När hästen länger ut halsen och söker sig framåt-nedåt (med nosen FRAMFÖR lodplan, men detta kommer jag att berätta om i en annan del) lyfts hela halskotpelaren upp och sträcks ut. Ryggen kommer då att följa i samma mönster, alltså höjas och sträckas ut, och hästen kommer att bära upp sin ryttare på ett korrekt sätt.
fortsättning kommer imorgon